Unganhörigläger 2011

Hur ska jag göra, hur ska jag orka? Vi fixar detta tillsammans! Det ska alltid finnas någon som stöttar dig, vi hjälper varandra. Ingen ska behöva känna sig ensam. Vi står alla i samma båt!

Bakgrund

Hösten 2010 anordnades en dag för anhöriga i Tällberg dit politiker och tjänstemän från kommunerna i Dalarna var inbjudna. Ett av de föredrag som berörde mest var det som Mattias Karlsson från Borlänge höll, där han berättade hur det var att vara ung anhörig.

Efteråt fick han frågan från Avesta kommuns anhörigsamordnare:

- Vad kan vi göra?

- Ordna ett läger för oss unga, var hans svar.

Många skratt och mysig värme vid
elden ledde till att solen gick ned och
fullmånen upp! Sen var det bara att
krypa i säng.

Detta ledde sedan vidare till ett samarbete mellan Mora och Avesta kommun som i samarbete med Mattias började lägga upp planerna för hur det skulle kunna se ut. Ansökan om medel skickades ut till olika organisationer, och kommunerna i Sverige uppmanades att stå för kost och logi för sina unga anhöriga i respektive kommun, då det fanns stimulansmedel att ta av.

Unganhöriglägret 2011

Efter ett gediget arbete så blev det till slut bestämt att lägret skulle hållas på Sjöviks Folkhögskola i Avesta helgen 12-14/8. (Denna skola är drogfri).

Målgruppen vi vänt oss till är ungdomar mellan 18-30 år eftersom vi upplever att det är en grupp som inte alltid blir sedd. Vi har vänt oss till hela Sverige, dels genom att vi hade en monter i Örebro i maj på demensdagarna, dels genom kontaktnät/mejl via anhörigstöd och demenssjuksköterskor. Till slut fick vi ihop 6 killar och 2 tjejer, plus Mattias som också är anhörig. 4-5 personer var, av olika anledningar, tvungna att lämna återbud.

Ett härligt gäng som väntar på att det blir lagom glöd för att kunna grilla en korv.

I botten låg ett basprogram men målet var att försöka tillgodose ungdomarnas behov så långt det gick. Vi hade en god stöttepelare i Kerstin Lundström som med sin gedigna erfarenhet stöttade och hade föreläsningar under både fredag och lördag. Ungdomarna hade även möjlighet att under två timmar få samtala med, och ställa frågor till en geriatriker.

Den största vinsten med att anordna ett läger av det här slaget är, utöver att skaffa sig kunskap, att få träffa andra ungdomar som sitter i samma båt. ”Att få träffa någon som jag kanske kan ringa senare och bolla min problematik med”. För sanningen är ju att det är bara dom, ungdomarna, som förstår varandra fullt

Egenhändigt täljda grillpinnar!

ut. Därför var det också viktigt att lägret inte bara bestod av föreläsningar utan att det också gavs tid till samvaro. Mattias hade med sig flertalet övningar som gjorde att vi kom samman på ett härligt sätt. 

Vi kan bara säga att vi har haft en fantastisk helg och det har blivit starten på ett nätverk för denna grupp. Deras behov av att träffa andra i samma situation är oerhört stort. De har redan skapat en egen sluten sida på Facebook, under namnet ”ung anhörig i demensens skugga” Där antalet personer redan ökar hela tiden.

Unganhörigläger även 2012

Lägret kommer att anordnas nästa år igen och vi hoppas, varje år framöver.
Utvärderingarna har varit mer än bra och deltagare vill gärna komma tillbaka nästa år. Lägret har blivit uppmärksammat av media. Gävle Dala tv var där och gjorde reportage, Dalademokraten har skrivit en artikel (16/8 under Mora) och SvD kommer att skriva om det.

På Svenskt Demenscentrums hemsida kan man läsa mer om Mattias.

Vi som har arrangerat detta läger är otroligt tacksamma över att vi fått tagit del av alla ungdomars erfarenhet och öppenhet. Det har sporrat oss att fortsätta vårt arbete med att stötta denna grupp. Genom Alzheimerfonden har vi nu fått det bidrag som delvis lägger grunden för nästa års läger.

Fråga doktorn! Att lägga en anonym lapp i lådan er mig möjlighet att få svar på min fråga, utan att behöva ställa den öppet och avslöja att det är jag som inte förstår.

Det fanns möjlighet till taktilmassage,
en fantastisk metod för att hitta
lugnet och balansen i kroppen.
Att massera fram en god sömn inför
natten...

Att komma samman, att dra åt
samma håll. Många bra och
roliga övningar ledde till att
naturligt samtala, komma
överens och framför allt skratta
tillsammans.

Kerstin Lindström föreläste och delade
med sig av sin kunskap i en skön
och avslappnad miljö.

Vad är mer rogivande för själen än att
titta på ett flöte? Samtidigt som
tävlingsinstinkten snabbt infinner
sig. Vem drar största abborren?