De delar årets kulturpris

Kulturpristagarna Reine Rydin och Solveig Gjervaldsaeter.
Foto: Mora Tidning.

Den ena får priset för stora insatser för Moradräktens fortlevnad. Den andre ser till att ungdomar får en skakande inblick i andra världskrigets fasor.

I stadgarna för Mora kommuns kulturpris - instiftat 1976 - kan man läsa följande: ”Då så anses motiverat kan prissumman delas mellan flera pristagare.” Delning har på senare år blivit mer regel än undantag och 2009 är det också två personer som delar prissumman, som för övrigt höjts till 15 000 kronor.

Bevarar ett kulturarv

Solveig Gjervaldsaeter hade en ansenlig erfarenhet av att sy när hon på 1980-talet tog sig an uppgiften att sy en Moradräkt till sin dotter. En uppgift av lite andra dimensioner än att sy barnkläder som hon tidigare mest sysslat med och därför förberedde hon sig genom att gå en kurs för blivande dräktsömmerskor.  När den var klar kunde hon sätta igång att sy och resultatet blev så lyckat att ytterligare en dräkt snart var ett faktum, den här gången för eget bruk. Sedan skulle också pojken ha en och vem skulle sy den om inte mamma?

- Efter det jag hade sytt dotterns och min egen dräkt kom jag i kontakt med Britta Hållbus och började hjälpa till vid hennes sömnadskurser.  Jag hade ju sytt mycket annat också genom åren, bland annat många dockor, och efter en tid med Britta blev det så många deltagare i kursen så vi fick dela upp oss i två grupper. Jag fick hand om den ena och på den vägen är det.

När Britta gick bort för några år sedan blev Solveig ensam ledare och hon fortsätter i NBV:s regi, precis som tidigare. Varje grupp har tio kurstillfällen och vanligtvis är det tre grupper som är igång vår och höst. Kurserna pågår både dagtid och kvällstid för att passa individuella behov.

- Jag fortsätter så länge jag får ha hälsan, lovar hon. Vad jag ska göra med pengarna vet jag däremot inte, men det löser sig säkert när jag väl fått dem.

En engagerad lärare

Den andra halvan av priset gick till Reine Rydin, lärare på Morkarlbyhöjdens högstadieskola.  Ett intresse för historia i allmänhet, och modern historia i synnerhet, ledde honom tidigt in studiet av andra världskriget och förintelsen. Något som fångade honom och sedan dess behållit honom i sitt grepp.

- Förintelsen ger oss många möjligheter till fördjupning i frågor som människovärde, godhet och ondska, demokrati och vårt eget ansvar.  Därför har jag utvecklat den undervisningen sedan jag började här på skolan för ungefär tio år sedan. I början tittade vi på filmer och läste texter, men jag kände att jag ville göra eleverna ännu mer berörda.  Det som hände i Auschwitz talade vi ofta om och genom en lärare i Dalarna fick jag inspiration att ta lärandet ett steg till. Han hade arrangerat en resa med sina elever till Auschwitz och hösten 2006 frågade jag eleverna i årskurs nio om de var beredda att planera och genomföra en toleransresa till Auschwitz-Birkenau.

Det första året åkte 20 elever iväg, året därpå 35. I år var det närmare 90 elever och tio föräldrar och lärare som gav sig iväg. Och det här läsåret jobbar ungefär 65 elever med sikte på att delta i en toleransresa i maj 2010.

- Varje grupp gör egentligen två resor, förklarar Reine Rydin. Dels en yttre som går till Polen, men också en inre som utspelar sig i deltagarnas inre. Och då inte bara när vi är i Polen, utan också under alla förberedelser på vägen dit.

En toleransresa kräver stort engagemang hos eleverna som involveras in mängder av skapande och kreativa aktiviteter under det nionde läsåret. En lärande process i sig, värdefull att ha med sig som bagage i gymnasiet. Och även längre fram i livet.

Reine Rydin har redan funderat ut vad han ska göra med prispengarna:

- Jag ska åka på en spännande resa med en nära anhörig. Koppla av, ladda batterierna och få nya intryck.

Sven-Erik Nilsson