Avgift för skidspår strider inte mot lagen

Det är vad juridisk expertis vid Sveriges Kommuner & landsting kommit fram till i sin prövning av det numera riksbekanta ärendet i Mora.

Den senaste tiden har en debatt blossat upp bland skidintresserade om det lagliga i att ta ut avgift i preparerade - och vanligtvis elbelysta - skidspår. Fler och fler kommuner och privata aktörer väljer nämligen avgiftslinjen för att klara de höga

Motståndarna hävdar å sin sida att allemansrätten gäller även i denna typ av spår och att åkningen därför ska vara gratis. Fallet Mora har fått ytterligare en dimension, eftersom ett av dessa spår är detsamma som en del av Vasaloppsspåret som i hela sin sträckning går i ett naturreservat, särskilt bildat för skidåkning. Den som överklagat anför att avgift inte kan tas ut för vistelse i naturreservat.

Överklagandet ligger för närvarande hos länsrätten och Mora kommun har som stöd för sin inlaga bett om ett yttrande från SKL:s juridiska avdelning. Det redovisas i sin helhet nedan. 

Avgift för skidspår - laglighetsprövning

Fråga har uppkommit i mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen om avgiftsbeläggning för att nyttja en skidanläggning är förenligt med allemansrätten och gällande reservatsbestämmelser samt om det kan strida mot den kommunala likställighetsprincipen. Vi får i anledning därav anföra följande.

Allemansrätten

Allemansrätten är inte närmare reglerad i lagstiftningen, utan är snarast en sedvanerätt. Allemansrätten är dock omnämnd i 2 kap. 18 § regeringsformen och det finns en rad regler i bl.a. miljöbalken till skydd för der rörliga friluftslivet som alltså skall säkerställa allemansrätten – eller människors rätt att färdas i skog och mark. Det skulle föra för långt att här gå närmare in på vad allemansrätten innebär, men det kan nämnas att längdskidåkning i skog och mark normalt anses ingå i allemansrätten.

Kan en kommun då avgiftsbelägga en allemansrättsligt tillåten aktivitet? Av den juridiska litteraturen på området och rättspraxis följer att markägare eller annan som disponerar mark* har rätt att ta ut skälig avgift för tillträde till ett visst område eller viss anläggning om markägaren har haft kostnader av någon betydelse för att iordningställa området eller anläggningen. Som exempel på anordningar där avgift kan tas ut har nämnts badplats med trampoliner, flottar eller tältplats med sanitära anordningar**.  I själva verket är det mycket vanligt i en rad olika sammanhang med avgifter för att få nyttja ett markområde på visst sätt, t.ex. i fråga om campingplatser, golfbanor och alpina skidanläggningar.

I detta fall är det fråga om en längdskidåkningsanläggning med särskilt iordningställda spår med elljus, utläggning av konstsnö och spårning med spår/pist-maskiner. Även parkering och bekvämligheter i form av duschar och omklädningsrum ingår. Det är alltså en anläggning med mycket hög ambitionsnivå och med betydande driftskostnader för Mora kommun. Enligt vår bedömning är en anläggning av den kvalitet det nu är fråga om en sådan anläggning där kommunen har rätt att ta ut avgift för nyttjande av anläggningen. Här kan också erinras att anläggningen inte hindrar den allemansrättsliga tillgängligheten till området i övrigt, utan det är endast för att nyttja de särskilt iordningställda skidspåren som det skall utgå en avgift.

Naturreservat

När det gäller naturreservat finns ingen reglering i allmänhet mot avgiftsuttag. När det sedan gäller detta naturreservat så är det inrättat just med tanke på skidåkning och då särskilt det årliga Vasaloppet. Något hinder i reservatsföreskrifterna eller i skötselplanen mot att avgiftsbelägga åkning i särskilda anlagda spår finns inte, varför beslutet inte kan anses strida mot de regler som gäller för naturreservatet.

Likställighetsprincipen

När det slutligen gäller den kommunala likställighetsprincipen, så anger den att kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det är där fråga om situationer när kommunen träder i direkt kontakt med sina medlemmar och tillhandahåller dem prestationer av olika slag eller när kommunen tar ut ekonomiskt bidrag av dem. Hur en kommun däremot väljer att fördela kostnader och bidrag mellan olika typer av anläggningar inom den fakultativa kommunala sektorn är en helt igenom politisk fråga och har överhuvudtaget inget med likställighetsprincipen att göra.

Sammanfattning

Att driva skidanläggning och även avgiftsbelägga nyttjandet av en sådan kommunal anläggning ligger helt och fullt inom den kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Ett avgiftsuttag för nyttjande av en skidanläggning av den kvalitet som det nu är fråga om strider inte heller mot allemansrätten, utan tvärt om finns det ett direkt stöd för ett sådant avgiftsuttag i Naturvårdsverkets skrift från 2004, Allemansrätten – Vad säger lagen? Något hinder mot avgiftsuttag finns inte heller i de regler som gäller för naturreservatet Vasaloppsspåret. Slutligen är likställighetsprincipen överhuvudtaget inte tillämplig i ärendet.

Mora kommun har genom sitt nu överklagade beslut inte överskridit sina befogenheter och mot bakgrund av det ovan angivna kan beslutet inte heller anses strida mot lag eller annan författning.

* Vi går i detta sammanhang inte närmare in på frågan om den cicilrättsliga dispositionsrätten till marken.

** Se bl a sid. 47 i Naturvårdsverkets skrift ""Allemansrätten - Vad säger lagen?" Utgiven 2004 och författad av tidigare justitierådet Bertil Bengtsson.

Sveriges Kommuner och Landsting
Avdelningen för juridik

Olof Moberg

Sven-Erik Nilsson